”Im drowning in shoes!”

Händelserik vecka har det varit. 

I tisdags så var jag och Cocos på spårkurs, lite prova-på sådär. Cocos älskade det och tog varenda spår galant och for fram som en förgiftad hamster. Så nu är det bestämt att vi ska fortsätta med det. Bor du i borås och vill gå kurser eller bara få hjälp med din hund så rekomenderar jag starkt att du kontaktar Camilla och Fredrik. Skitduktiga människor med svar på allt, och så är de trevliga med! Vill du få kontakt med dem så dumpa en kommentar så slussar jag dig vidare till dem på ett eller annat sätt

 

Igår så var vi på 95års kalas ute i Herrljunga på en golfklubb. Jag har aldrig varit i Herrljunga och associerar det med cider och hundvalpar. Jag är lite skadad, jag vet.

 Julia hade så fina kläder på sig och var både tuff och söt samtidigt. Vägen till golfklubben var slingrig och backig, och Rolf körde fort. Jag sitter och mår apa. Börjar filosofera, Samuel blir också åksjuk och jag tänker att man får ju hoppas att inte Julia också har fått ärva det, för då är det ju förjäkligt att åka bakåtvänd. Hinner knappt tänka färdigt innan Julia börjar spy. Jag försöker lite befängt sådär att fånga spyorna i handen (hur smart får man vara?) . Tvärbromsning, ut med Julia som fortsätter spy ute. Hela Julia är nedkräkt, hela hennes stol är nedkräkt. Tur är väl att jag fått med extrakläder till henne. Av åker den snygga jeansjackan, av åker den söta röda spöket laban munkisen, av åker det söta röda linnet med volanger, av åker den söta röda kjolen med volanger och av åker även de tuffa svartvit randiga tightsen. På åker ett par svarta mjukisbyxor med dödskallar på sidorna, samt en lila topp med svarta katter. Plötsligt är inte Julia kalasfin länge, utan ser mer ut som om hon är klädd för en slapp dag hemma eller i sandlådan. Resten av vägen får Julia sitta i mitt knä så att hon kan se vägen. På kalaset stirrar alla på Julia. Man behöver inte vara smart för att förstå vad de tänker. Men man kan ju inte direkt ställa sig och slå med en sked mot ett glas och hålla ett tal om barn som spyr i bilen… 

Sen blir det mat och Julia äter som en häst, vilket får mig att börja fundera på om hon inte alls hade varit åksjuk utan bara var smart och tömde magen för att få plats med mer fläskfilé, potatis och sallad. Efter maten blir Julia galen och försöker hela tiden rymma ut i köket. När man försöker hålla henne vid hennes plats så vrålar hon. När det sen ska hållas tal så inser vi att vi inte kan vara kvar därinne utan går ut på den inglasade altanen där Julia börjar springa fram och tillbaka som en galning. Snart är alla barnen på kalaset ute och springer på altanen medans deras föräldrar sitter inne och myser i värmen och lyssnar på tal. Sen blir det tårta och alla barnen försvinner in. Kvar är jag, Samuel och Julia. Men tårtan var god. Gruppfoto är det sedan på schemat. Julia ville inte vara med utan ålar sig och vrålar i Eilas famn. Själv sitter jag lämpligt nog bakom födelsedagsbarnet så jag kan gömma mig. Julia sticker och Eila grabbar tag i mig istället. Stel som en pinne och med ett fånigt, fejkat leende stirrar jag in i kameran för att sedan sätta iväg efter Julia som återigen har rymt in till köket.

Sätter på Julia min munkjacka och tillsammans strosar vi runt i regnet ute. Julia hoppar i vattenpölar. Jag lovar mig själv att nästa gång vi går på kalas som inte är hemma hos någon så ska Julia vara typ 12. Det positiva är väl att Julia har haft kul iallafall.

Torsdag

Märker att jag är otroligt fantasifull med rubriksättningen här.

Idag är det Criminal Minds. Jag är överlycklig.  Troligtvis så är jag världens nörd utan liv som går och väntar hela veckan på att det ska bli torsdag och därmed Criminal Minds. Men jag gillar nog attvara en nörd utan liv i så fall. Stekte pannkakor innan, och fy vad gott det var. Jag och Cocos mumsade glatt i oss. Samuel strejkade och vägrade äta det, så han fick Äggröra med skinka och paprika istället. Julia ville inte heller ha sen märkte jag, utan gick till hunden matskål och skulle äta torrfoder istället. Jag är liiiiiite förolämpad över detta faktiskt.

Annars så är jag mest sur, grinig och lättirriterad. Japp, det är den tiden på månaden… Filosoferade lite över det här med mens innan. Att ha det är lite som att gå igenom en mini graviditet på en vecka. Du blir sur, du får humörsvängningar, du blir svullen, du får sug efter konstiga saker och du är konstant trött. Tror att det är så jag ska svara om någon frågar hur det känns att vara gravid. Skillnaden är väl (om man bortser från att man av slutet av mensen inte föder ett barn) att en gravid kvinna anses vara sexig och hennes humörsvägningar är charmiga.

Tror att mitt undermedvetna försöker ge mig pikar om hur ocharmig och osexig jag är just nu, för i natt så drömde jag att Samuel hade träffat en ny tjej (en sån där blond och trevlig tjej som man måste gilla och som var knubbig, fast man såg att knubbet liksom var fast och inte skvalpigt, en sån som absolut inte skulle vara nära på att både börja grina, gapa och skratta samtidigt när en 2åring hällt tandkräm över hela golvet) och de var sååå lyckliga. Hon skulle bo här med Samuel, fast jag skulle också få bo kvar, typ som i egenskap  av mamma till Julia, typ en obetald nanny. Fast en nanny som pappan inte skulle vilja bedra sin fru/sambo med (för man såg på den där tjejen att hon kunde minsann ta hand om saker i sängen med). Det sjuka med det hela var väl att jag inte blev det minsta arg eller ledsen, utan blev jätteglad för Samuels skull. Det var en riktigt skum dröm.

Jobb

Har nu blivit så taggad till att söka/få jobb att jag dagligen är inne på ams.se och kollar platsbanken. Har hittat flera olika jobb som jag sökt och idag så insåg jag att jag nog blivit lite besatt när jag hittade ett jobb som eventvärdinna och tänkte söka det. Visade för Samuel som lite lungt påpekade att: ”Du hatar ju sånt.” Och jag kom på att det gör jag ju. Avskyr ju dessa människor som springer runt och ska vara pratsamma med en. Skulle jag klara av att vara en sån? Snacka om att man skulle ”joina” the dark side, hehe… Så jag struntade i det.

Hoppas fortfarande på att få jobbet som fritidsledare på montessoriskolan här i stan, känns som om det mest matchar mig. Fast det hade ju inte varit helt fel att jobba på Cubus och få personalrabatt, de har ju så fina barnkläder där. Och nej, jag tänker inte bara på Julia, utan även på en annan viss person som handlar på barnavdelningen-till sig själv. När jag lyckats trimma bort allt mitt fläsk så kan ju jag också börja handla där dock i storlekarna 164 l(tröjor) och 170 (byxor). Trosor och strumpor kan jag ju redan köpa där. Och killkläder, då funkar tröjorna. Ja, jag må vara tjock nu, men jag är ändå väldigt liten.

Mätte Julias sko igår (på begäran av svärmor, nu har hon något fuffens för sig) och den var 17,5 cm lång. Hennes fot är alltså så lång. Kanske inte så chockerande för alla andra, men för mig. Anledningen: Mina fötter är exakt 22 cm långa. NU fattar ni va? Har 38-39 i skor, vilket egentligen inte stämmer med längden på fötterna, men desstobättre på bredden. Jag har nämligen korta och breda fötter. Som en anka. Eller en pingvin. Hela jag är kort och bred. Jag är en pingvin. Yay. Kanske ska skaffa en smoking för att riktigt gå in i pingvinlooken. Jag känner mig som Danny Devitos karaktär i Batman. Vad hette han? Pingvinen? Öhm… Jadu, koll har jag ju inte iallafall. Igår var Batman ”Han som flaxar du vet, flaxflaxflax”. Samuel:” Du menar Batman?”.

Jag är mycket väl medveten om att jag svamlar nu. Men ändå så fortsätter jag.

Samuel

På begäran av Samuel så kommer nu en lista på alla de tokigheter han gjort under våra 3år tillsammans, samt några idéer han har/har haft för sig… Listan är nummrerad, dock utan att mena att nummer ett är bäst, utan för att det helt enkelt blir enklare då…

 

1. Väcker mig mitt i natten och frågar :”Får jag suga på din tunga?” Svaret blev ett ilsket nej…

2.Säger att jag ser kul ut när jag skrattar, och när han ska förklara varför så säger han att mitt ansikte ser ut som ett babianarsle… Han menade inte att det skulle låta så elakt, men fy vad vi garvade.

3. Han blir ibland helt ”frälst” på vissa saker. Som den gången han blev helt inne på MAC. Han försökte övertala alla i sin omgivning till att köpa en MAC, han pratade enbart om det hela tiden. Sen tröttnade han och sålde den. Nu hatar han MAC…

4. En sak som man har lärt sig med honom är det att om man själv kommer med ett förslag på exempelvis en sak man tycker att vi ska köpa, så kan han bli helt anti och blåvägra, samt tycka att det är helt onödigt. Veckor,månader, ja år senare kan han föreslå att man ska skaffa det där som man själv föreslagit. Det är inte det att han är ignorant och vill bestämma allt, utan det är snarare så att han själv måste få lista ut att det kan vara bra…

5. Det kan aldrig vara för många eller för stora hål i ett par boxer. Det är inte nådigt om man slänger ett par av dem, trots att det kan vara ett så stort hål i dem att hela pungen trillar ur. Ibland undrar jag om han kanske helt enkelt har en dröm om att få ha höftskynke.

6. Han säger att han ska diska, fyller upp hela diskhon med vatten och disk. Gå och sätter sig vid datorn/tvn och säger att han bara ska blöta upp smutsen lite. Dagen därpå frågar man om han inte ska diska. Jodå, jag ska bara… Jag brukar ta disken om den fått stå i blöt längre än 2 dagar. Jag undrar ibland om hur länge den skulle få stå om inte jag tar den.

7.Han blir lätt ivrig när det kommer till att köpa nya saker. Som kaffemaskiner. Han ville så gärna ha en kaffemaskin, men inte en dyr. Så han hittade en sån där med ”pogs”. Jag frågade om det inte skulle bli lite dyrt med att köpa sånt kaffe och frågade om det inte i längden skulle bli billigare att köpa en dyr som tog vanligt kaffe. Nej, det var det inte. Nu har han konstaterat att det visst blev dyrare…

8. Han letar hysteriskt efter sin/sina……….(lägg in valfritt föremål). Jag går fram och tar fram saken som legat rakt framför näsan på honom hela tiden.

9. Han frågar min styvsyster om hon är en bitterfitta. Han menade feminist. Så går det om man kollar på ”Ballar av Stål” (”Jamen, är du en sån som springer runt med en bränd BH och ropar ”Krossa Pojkarna’!?)

10. Han frågar min styvsyster om hon är en militant vegan. Det kommer sedan fram att han inte ens vet vad det är för något.

11. I flera veckor vågade han inte gå ut på balkongen efter att ha sett en spindel där.

12. Hans vilda matideér är vida kända. Vad sägs som en stor Hawaiipizza med ett halv kilo stekt falukorv på, samt kebabsås och ketchup?

13. ”Han den där Hugh Jackman är inte så illa skapt” (Hulda 93 år…Eller?)

14. Hur många gånger har man sprungit i vårlpanik till toan för att se att NÅGON har lyckats spotta ut sitt snus på ringen?

15. Hur många gånger har man gått på toa och hittat en utspottat prilla på locket?

16. ”Filmjölk, är det mjölk i det?”

17. Han är med på flera olika spel på Facebook och är helt besatt av dem. Så besatt att han har registrerat mig på dem också, bara för att få extrapoäng.

18. Hans norskakunskaper. Need I say more? Malin vet vad jag snackar om iallafall.

19. Är han jobbig så kan man bara låtsats att man ser ett kryp på honom eller nära honom. Då blir han snäll igen

20. Funkar inte kryptaktiken så kan man helt enkelt gratinera en falukorvsring, göra potatismos och ta fram ketchup, chilisås och flera liter mjölk.

21. Han köper hem makrill i tomatsås, kalles kaviar, bröd och en massa mjölk. Äter upp allt. Blir sur för att jag vägrar vara nära honom och gnäller över att han har svårt att andas…

Darrig och STOLT!

Kom precis in från kvällsrundan med Cocos. Vi kände oss inte sportiga idag så vi gick bara runt kvarteret, plus att vid den här tiden så kändes det något säkrare än kransmossen. Trodde jag.

Vi hade kommit till parken som finns här på trandared, och där finns det ju av någon annledning inga gatlyktor. Eller jo, det finns, men på andra sidan vägen. Gå och strosar, har långt koppel på Cocos när hon plötsligt morrar till och sen skäller, och det är den där sortens skall som säger:”Kommer du hit så kommer jag bita pungkulorna av dig” samt gör utfall. I Skuggorna vid trädet skymtar jag en snubbe som snabbt backar bakåt. Skyndar därifrån samtidigt som jag överöser Cocos med beröm.

Vad var nu detta? Var det en helt oskyldig stackare som bara skulle gena lite och som råkade skrämma hunden (och bli rejät skrämd själv) eller var det någon skummis som stod och väntade på ett potientiellt offer att råna/våldta?  Hur det än är så är det ju aningens skumt att stå och hänga i en mörk park under ett träd, tycker jag iallafall.Sen så kanske jag i vissa ögon höjer min hund till skyarna nu, men hon gör inte sånt jämt, de gångerna hon rest ragg mot någon och morrat då har det varit riktigt suspekta typer. Efter den här promenaden så känns det ännu mer aktuellt att träna in dels ett skall-kommando och dels ett vakt-kommando. Några tips för hur man gör kanske? Anna med Tim? Läser du möjligtvis nu? Tips?            

Nåväl, jag vet iallafall någon som ska få något extra gott i matskålen imorgon…

Sen till något helt annat. Är det någon som kollar på Idol ikväll (9/9)? Såg ni det där grabbarna med Guitar Hero gitarren? HAHAHA! Snälla, säg att det var ett skämt. Jag var tvungen att spola tillbaka och se det en gång till…

Plask i dammen

Kom precis hem efter en hel dag i Dalsjöfors. Det har varit kul. Samuels mamm hade bjudit dit oss på söndagslunch, och när den goda lunchen var avslutad så kom klassikern: Samuel ombeds hjälpa sin far med datorn. Efter ungefär 2 timmar av datajobb (filmtittande för mig, Julia och Cocos, Bolt var filmen) så tröttnade jag på att bara sitta så jag bestämde mig för att ta en liten promenade med Cocos runt Ankdammen. 

Så vi traskar iväg, kommer till  bäcken i skogen och Cocos hoppar i och plaskar. Tänkte att visst, ett sista dopp för i år skadar väl inte, hon måste ändå tvättas snarast. Vi kommer ut från skogen och börjar gå på den gammla järnvägen, allt är mysigt och solen skiner. Cocos blir väldigt nyfiken på bryggorna som finns lite här o där runt dammen, men då det ser ytterst osäkra och murkna ut så låter jag henne nöja sig med att bara spana in dem. Vi kommer runt dammen och ut på Hjortrydsvägen och Cocos får syn på ännu en brygga. Den här ser något mer stabil ut än de andra, så vi går ut på den. Och där står vi och kollar ut över dammen. Njuter. Cocos böjer ner huvudet mot vattnet, men verkar konstatera att det är lite för långt ner för att nå till att dricka. Hon böjer sig ner en gång till, nu verkar det som om hon kom på att ”Hey, vatten! Det kan man ju plaska i”. Hon dyker ner i vattnet! Hela hunden är under vattenytan! Hon simmar upp, och kravlar upp med överkroppen på bryggan, och ser ut som en, ja, en dränkt hund. Elaka jag kunde givetvis inte hålla mig för skratt… Jag grabbar tag i halsskinnet och drar henne upp, samtidigt som jag gapskrattar, få så dum hon ser ut! Väl uppe skakar hon snabbt av sig och skuttar glatt ut i gräset. Hon ser ut som en hyena. En mycket glad hyena.

En normal hund hade troligtvis blivt rädd. Hon verkade dock tycka att det hela var rätt kul. Nästan som om hon själv fattade hur klantig hon hade varit… Vi traskar muntert hem till svärföräldrarna, jag ringer Samuel (och ja, jag skrattar fortfarande) och Samuel lovar att fixa några handdukar. Kommer fram, torkar av henne och går in (samt hänger det dyblöta tygkopplet på elemtentet, jag måste verkligen skaffa ett i läder). Väl inne lägger sig Cocos vid dörren med en handduk över sig. Snart sprider sig en doft av blöt hund och typ bajs i huset. Kan ju tilläggas att vattner i dammen kanse inte direkt är badvatten. Insikten om att hon måste badas med schampoo och rent vatten kommer. Svärföräldrarna föreslår att jag kan bada henne där hos dem, hon är ju redan blöt och de har ju ett mycket bättre badrum än vi, de har ett sånt där duschen liksom är på golvet, ingen kabin eller så. Hundschampoo finns ju inte, men lactacydtvål funkar ju bra det med.

In i badrummet går vi och låser gör vi med, för jag inser ju ganska snart att detta kan bli en blöt historia så det är lika bra för mig att strippa ner till underkläderna. Cocos är sur under tvätten, fy vad sur hon är. Om blickar kunde döda…

Ut ur badrummet kommer en ny och fräsch Cocos, vattnet som rann av henne i duschen var helt svart. Svärmor ger mig en riktigt snajisg borste av gummi att borsta av henne med när Cocos lite senare nästan har torkat och börjat fälla otroligt mycket. Och vilken borste! Helt underbar var den, jag är nästan lite kär i den!

Det där badet satte verkligen igång fällningen, jag har fyllt en hel fryspåse med hår nu. Men det är bara bra att hon kommer igång nu i september istället för i oktober-november som förra året, hon hade ju knappt någon vinterpäls när det var som kallast då, men nu när hon börjat tidigare så borde hon ju slippa frysa i vinter, hoppas jag.

Samuel bror hade varit i Ryssland (volontärarbete) nyss, så han hade köpt spännande ryskt godis till oss. Att äta det godiset är lite som att spela rysk rolutette, för man kan inte direkt läsa på godisarna vad det är för något. Eller jo, kan kan man ju, men då bör man ju kunna ryska, och det kan iallafall inte jag. Fick en bit (allt är inslaget i papper, ryssarna är lite smågalna med sånt, köper man ett paket korv så är varje korv i paketet inplastad…) som var minst sagt intressant. Choklad överdragen, äppelgelé och sånt där skum inuti. Gott? Nja…

 

Häpp, nu ska jag ta Cocos ut på en promenad med Malin och Lilltass. Mysigt!

Onsdag

Börjar med att förvarna all eventuella läsare: Detta är inget glatt och positivt inlägg. Jag är på riktigt låg humör idag.  Bara så att ni vet. Och jag skiter helt i korrekt meningsuppbyggnad och sån skit idag.

 

Samuel har fått sparken från sitt jobb, detta kom väldigt oväntat. VÄLDIGT oväntat då allt verkat vara frid och fröjd. Jag visste inte att man kunde få sparken för att man kom nära sin chef. Tydligen kan man det. Men det är ju inte han som har gett sommarpresenter, julklappar och bara presenter för att man är snäll. Förvirrande. Man upphör aldrig att förvånas över hur många olika sätt en människa kan bli sviken på.

Stämmningen här hemma är allt annat än munter. Själv är jag väl inte så förkrossad över det här med jobbet, jag vet liksom att allt kommer att ordna sig snart, jag är inte orolig. Jag är snarare ledsen över mänskligheten. Allt jag kan göra är att stötta och vara stark, men idag är en sån dag när jag nästan kvävs. Har svårt att andas, det trycker i bröstet på mig,  håglös, ont i lederna. Mitt i allt dyker det upp en sak som gör saken värre, och vill du nu kalla mig egoistisk så får du väl göra det. Har ett tag spanat in en hund som liksom fastnat i hjärtat på mig. Hon påminner så mycket om C när hon kom hit. Liten, mager och helt hopplös. Helt underbar, jag ser möjligheterna, ser allt som går att fixa, vill så gärna. Men hunden har en matte, så jag har väl inte tänkt så mycket på det egentligen. Men nu har jag fått veta att den ska omplaceras igen. Nu finns ju helt plötsligt möjligheten att kunna få den där fina hunden, och så jag vill! Det värker i mig och jag ser ledsna ögon som jag tvingats skiljas ifrån utan att kunna hjälpa. Jag vill ju hjälpa, vill göra den hel igen,ta fram livsglädjen, ta fram harmoni. Men det går inte. Det är helt fel tillfälle nu. Och jag sörjer.

Är så van sen tidigare att alltid tryckas ner igen när man hoppas, det är ju nästan rutin på det. Vänner, man släpper in dem, man litar på dem, man börjar hoppas på att de kanske ska vara den där vännen man väntat på i hela sitt liv, den där vännen som har samma syn som en själv, en sån vän som håller vad den lovat, även fast att det kanske är jobbig, en vän som ställer upp, en vän som inte kräver mer än att man ska göra det samma för dem. Det är så jag är. Men gång på gång litar man på någon som sen vänder en ryggen, hugger en i ryggen, utnyttjar en, skiter i en när de fått det de var ute efter. Familj, de är nästan värst. Inget gör så ont som ett svek därifrån. Man hoppas att det ska ha blivit bättre, men du duger i grund och botten inte ändå. Drömmar. Lika bra att lägga ner sånt.

Givetvis så glädjs jag åt det jag har. Samuel, jag älskar honom så myckat att varje kliché kan klämmas in här och stämma. Utan honom är jag inget. Julia, vårt lilla troll, hon är kärlek. Cocos, vår underbara hund som är en dröm som faktiskt slog in. Alla tre är faktiskt det. Och Malin, hon är nog en sann vän. Man börjar faktiskt våga hoppas på att det finns riktiga vänner när man umgås med henne.

 

Vill mest kräkas på den här dagen, gå och lägga mig och sova. Glömma allt.